until we bleed


Jag har gråtit varje dag i en vecka nu. Ganska många timmar om dagen. Varför?
Jo för att jag måste lämna mina nära & kära i 6 månader om 10 dagar för att
parkera arslet i Sydney. Tvivla inte på att jag inte ser fram emot det, för jag vet
att detta äventyr kommer bli det bästa jag någonsin gjort! Men, samtidigt så
antar jag att ni  förstår att en bit av mitt hjärta faller isär en aning över att
behöva lämna de som liksom make life worth living. PUSS!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0