the things that keep us apart, keep me alive

Ödet spelade mig ett spratt idag. & jag vet inte om det gjorde så att
allt föll på plats eller att allt föll isär. Kan inte riktigt avgöra det ännu.

Men för de som har läst boken "den man älskar" som förövrigt är en
sån där galet bra bok som man icke kan slita sig ifrån. I alla fall, ni som
har läst den förstår nog på ett ungefär/det mesta som plötsligt händer.
Boken handlar om när man beslutat sig för att älska en person för
evigt men helt plötsligt dyker personen man aldrig slutat älska upp, efter
8 år. Rör om så att det står härliga till, & ifrågasätter det mesta som för
en stund verkade självklart. Jag är helt slukad av boken, ska precis börja
läsa de rader där det avslöjas vem som kommer att väljas till för alltid. 
Medan alla tankar snurrar i huvudet om hur boken kommer sluta, så är
det dags för mig & mor min att käka en bit. Vi har stannat till på ett ställe
vi aldrig annars besöker, för vi är nämligen på väg hem från Norrköping. 
Det är då ödet griper in, byter ut 8 år emot 378 dagar. Stället varken jag
eller han brukar besöka. Men tydligen idag. Tydligen 378 dagar efter att
vi slutade existera för varandra. Men det hjälpte inte, 378 dagar hjälper
inte. Det tar emot lika hårt ändå. Som en överraskning, fast jag kan inte
avgöra om den ska få hamna under bra/dåligt kategorin. Om ni känner
att ni inte riktigt förstår, läs boken. Då kommer ni förstå. På ett ungefär.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0