en tanke.
Egentligen är jag inte så mycket för att blotta mina tankar i bloggen,
men just idag känner jag för det. Vet inte riktigt varför, men det slog
mig bara att jag är inte ensam om dessa tankar, så varför inte dela
med sig av dom.
Jag minns tiden innan kärlek blev förknippat med problem,
jag saknar det naiva i mig själv när jag gärna satsade varenda centimeter
av mig själv på den jag älskade. Jag saknar den jag en gång var men jag
är glad över allt jag har lärt mig, men samtidigt inte. Vad lär man sig av ett
brustet hjärta förutom hur ont kärlek gör? Man blir rädd och det är inte bra.
Jag orkar inte bli kär säger jag och det är sant, jag orkar inte.
Jag är ledsen över att det har blivit så. Att man inte orkar med det som
egentligen är det finaste av allt. Jag är ledsen över att jag förknippar det med
något som gör ont. Jag är ledsen för att jag har blivit behandlad som jag blivit
och jag är ledsen över att det har gjort mig mer självisk. Men hur ska man annars
kunna skydda sitt eget hjärta?
Kommentarer
Trackback
