read it, or leave it.

Ibland vet jag inte om jag ska skratta eller gråta.
Eller hur jag ska hantera det överhuvudtaget, för jag vet inte vad som är bäst.
Människor kommer och går i ditt liv, vissa stannar och vissa går lika fort som
dom kom. Vissa lämnar tydliga spår och vissa tar med sig sina minnen så fort
de går. Vissa lämnar minnen efter sig och till slut har du bara minnerna
kvar i ditt liv för personen lämnade ditt liv för längesen.
Ibland vill man leva  vidare utan minnerna, ibland vill man leva vidare på
minnerna. Ibland kan man skratta åt de minnerna som finns kvar och
ibland gråter man ständigt för det påminner dig om personen du förlorat!
Vissa människor släpper man så nära in på livet för man antar att personen
alltid kommer finnas där. Därför gör det extra ont att förlora just de personerna,
för de var en stor del av ditt liv. När de försvinner känns det som de tog med
sig en stor del av ditt liv och bara försvann.
Du vet aldrig om de någonsin kommer komma tillbaka igen!
En sak vet jag, om jag någonsin ser dig igen kommer jag
behandla dig som en främling.
För när du gick tog du en del av mig, som jag aldrig kommer att få tillbaka.
Du bara försvann och lät mig möta motgångarna utan dig,
& tro mig jag behövde dig. 
Räkna inte med att du någonsin kommer att få en plats i mitt liv igen.
För jag lät dig komma så nära, som ingen annan fått, du var min anledning. 
Nu är du bara ett minne blott, & snart är du ingenting.
Du är som alla de främlingar i mängden, för du känner mig inte längre,
för du valde att gå. Always by your side, remember? 



You just left me cold and out of breath, guess I let you get the best of me.
I have spend all of these years, putting my heart back together.