read it, or leave it.

Jag håller precis på att läsa igenom svenska talet jag ska hålla imorgon.
Vi fick en sak vi skulle tala om, men jag gjorde om det en anning och
fick det istället att handla om utmana ödet. Det är bundet till ämnet vi fick
men som jag ser det kan man utmana ödet i flera kategorier.

Som i kärlek. Det är inte som på film där allting bara blir så bra, utan
när det kommer till verkligheten måste man ta ödet i egna händer.
Våga chansa, man måste våga chansa för att det ska hända.
Trots att våga chansa ökar chansen för att misslyckas, bli sårad.
Men, hey vem har inte blivit sårad som har varit i kontakt med kärlek?
Vissa mer eller mindre, men jag är utan några undersökningar eller
statistik helt säker att det har hänt alla någon gång.
När det har hänt kan man inte leva bakom att jag blev sårad, det var då.
Men, nu då? Vad händer med nuet, vad händer med aldrig sluta kämpa.
Lyckan finns där, någonstans. Stänga ute alla andra för att inte upprepa det
som hänt är ingen lösning. Om man väljer att leva kvar i såradträsket
och struntar i att chansa kommer oddsen för att bli lyckliga
vara ganska så dåliga.
Man måste våga, man måste våga för att bli lycklig, för att lyckas.
Det gäller inte bara kärlek, det gäller allt. Om du misslyckas nästa gång också,
so what? Då kanske du lyckas nästa gång. Om du inte chansar, om du inte
utmanar ödet kommer du aldrig att lyckas.



pusspåer ♥