read it, or leave it.

Har precis varit på en morgonpromenad med min kära kusin, morgon
promenader är underskattat satan! & en promenad längts stranden kan
aldrig bli fel. För tillfället slänger jag i mig en å annan godisbit från en
godispåse jag fann vid köksbordet. Inom en snar framtid ska jag bege
mig hemåt igen och framåt aftonen kommer kvinnorna för då ska vi kirra
det sista inför LONDON. 3 dagar kvar nu, gott!

Den här kvinnan är ju så galet snygg att man vill byta kropp med
henne för sjutton gubbar (!) Erin Wasson är helt klart min nya fawis.
Inget snack om saken, kvinnan har stil, attityd & är über SNYGG.

Ska hålla ett tal i Svenska imorgon.
Mitt tal handlar om att förlora någon man älskar.
Läs, läs inte gör vad ni känner för (!)

Ibland vet jag inte om jag ska skratta eller gråta.
Eller hur jag ska hantera det överhuvudtaget, för jag vet inte vad som är bäst.
Människor kommer och går i ditt liv, vissa stannar och vissa går lika fort som de kom.
Vissa lämnar tydliga spår och vissa tar med sig sina minnen så fort de går.
Vissa lämnar minnen efter sig och till slut har du bara minerna kvar i ditt liv för
personen lämnade ditt liv för längesen.
Ibland vill man leva vidare utan minerna, ibland är det minerna som håller dig vid liv.
Ibland kan man skratta åt de minerna som finns kvar och ibland gråter man
ständigt för det påminner dig om personen du förlorat, personen som du såg gå.

Vissa människor släpper man så nära in på livet för man antar att personen
alltid kommer finnas där. Därför gör det extra ont att förlora just de personerna,
för de var en stor del av ditt liv. När de försvinner känns det som de tog med
sig en stor del av dig och bara försvann. Du vet aldrig om de någonsin kommer
komma tillbaka igen, om de någonsin kommer att knacka på din dörr igen, eller
om de någonsin kommer att ringa igen.
För låt oss inse att det alltid kommer finnas dem som kommer in i ditt liv
och försvinner lika fort igen utan att lämna några spår. De personerna förlorar
man inte för de har aldrig riktigt satt sina spår i ditt liv. Men de personer som
verkligen satt spår i ditt liv, de gör ont att förlora för det finns ingen som kan
sudda ut de spår de satt & det finns ingen som kan ersätta dem.

Jag förlorade en sådan person en gång, en sådan person som satt de
djupaste spåren, en person som ingen kan ersätta.
En sak vet jag, om jag någonsin ser han igen kommer jag behandla
honom som en främling. För när han gick tog han en del av mig, som jag aldrig
kommer att få tillbaka.Han bara försvann och lät mig möta motgångarna utan
honom, och tro mig jag behövde han. 
Han kan inte räkna med att han någonsin kommer att få en plats i mitt liv igen.
För jag lät honom komma så nära, som ingen annan fått, han var min anledning. 
Nu är han bara ett minne blott, & snart är han ingenting.
Han är som alla de främlingar i mängden, för han känner mig inte längre,
för han valde att gå.

Jag är ganska säker på att alla någon gång kommer att förlora någon som
man valt att släppa nära in på livet, att alla någon gång kommer att känna sig tomma
och övergivna, att alla någon gång kommer undra gjorde jag det verkligen så enkelt
för dig att gå rakt in och ut från mitt liv?
Man kommer då att ställa sig frågan, vad gjorde jag för fel?
Man gjorde inget fel för så är livet, människor kommer och går, vissa stannar
för alltid och vissa väljer att gå.

Idag hände det en skoj grej. Min bildörr lossna, jag tappade den.
Pawo & jag skrattade så vi dog. Nästan. Det var dagens roliga, annars
så pluggar jag ihjäl mig. Som vanligt. Tyvärr. Våren är på gång, det är
gott. Nu ska jag sova. Och drömma om dig. Puss puss

El classico vart på G igår. Vi var vassa ta mig tusan, & ikväll ska vi bli
snäppet vassare (!) ni är bra kvinnor ♥